Visst fyller änglarna år?

Det tror jag i alla fall. Vår Robin fyller 22 år i sin himmel imorgon den 6 juni. Nu är det 9 1/2 år sedan han somnade in. Barn ska överleva sina föräldrar, så är det bara. I 9 år fick han vara en vanlig liten kille som skrattade, grät, skrek och busade. Samma månad han fyllde 9 år fick han beskedet, leukemi. Han själv hade inte en aning om vad det innebar men det hade vi. Läkarna var helt otroliga i Uppsala och var ärliga hela "resan" igenom, som varade i tre och ett halv år. Robin var sällan "sjuk". Han var med på alla hockeyträningar och matcher. Han såg till att läggas in för behandlingar under höst, sport, jul och påsklov. Han gick till skolan fast han var grön i ansiktet vissa dagar. Dock fick jag hämta hem honom efter bara en stund. Det visade att han hade en vilja av stål och han borde ha överlevt. Han blev "frisk" och efter två och ett halvt år behövdes inga flera mediciner. Efter ytterligare 5 månader kom nästa smäll, återfall. Benmärgen byttes och allt gick strålande. Vår älskling hade glimten i ögat hela tiden men visst fanns det stunder då han var riktigt ledsen. Det värsta under hela behandlingen var den dagen läkarna gav honom beskedet att han aldrig skulle kunna få några egna barn. Robin grät och jag har aldrig sett honom så ledsen. Han älskade barn och kompisen hade en liten syster och han tyckte det var så mysigt.

Plötsligt kom en förkylning och Robin fick lunginflammation. Samtidigt fick han en reaktion mot den nya benmärgen och denna satte sig i lungorna. Efter tre veckor i respirator somnade han in, lugnt och stilla med hela vår familj runt hans säng.

Det jag idag tröstar mig själv med var att Robin själv aldrig visste hur dålig han var. Han visste aldrig att han skulle dö utan hoppet fanns kvar hela tiden. Jag tänker på andra i samma situation där det inte finns mer att göra. Dom får beskedet att dom ska dö, Det måste vara fruktansvärt.

Någonstans där bakom trädets krona lång upp i himlen sitter nog Robin och kikar ner på oss.

Vår älskade Robin fyller 22 år imorgon och det enda vi kan göra är att gå till hans grav med blommor.

Vi älskar och saknar dig så mycket.

Kram