söndag 21 april 2013

Myshelg med barnbarn

Äntligen har jag blivit frisk, har haft influensan. Kan i alla fall konstatera att jag aldrig har haft det tidigare och vill INTE ha det igen.
Nu är jag på gång igen och har tränat idag för första gången på två veckor:) Trodde aldrig att jag skulle längta efter att träna men så är det och det känns riktigt bra.
För första gången har vi nu också haft barnbarnet sovandes här från lördag till söndag. Det har gått riktigt bra och precis som på fotot nedan så strålar han som en sol, precis hela tiden. Man kan inte annat än att bli alldeles varm i farmorhjärtat:)
 
Foto: Josefin Berglund
 
Här har även brorsan Hjalmar kommit för att hämta lillebror Edvin. Hjalmar fick sova hos sin mormor och morfar och han fick åka för att träffa Jean Banan. Så helgen har varit toppen för alla.
 
Nu väntar en ny vecka och denna vecka har vi "barnen". Att vara familjehem går bra och är givande men också mycket jobbigt emellanåt. Vi har liksom kommit tillbaka till tonårstiden och ska nu hålla koll på tider, att man sköter skolan, fotbollsträningar och matcher och så att inget händer på fritiden. Visst känns det att vi har haft det otroligt lugnt ett par år nu när våra egna barn har vuxit upp. Ja, dottern är snart 20 år men har ju bott hemifrån några år redan och klarar sig jättebra. Sonen blir 25 och han är t o m pappa så där känns det som det var många år sedan vi behövde oroa oss. Eller, oroa sig gör man nog oavsett hur gammal barnen är, men inte oroa sig på tonårsviset.
 
En sak till innan jag slutar skriva, jag kommer att skriva om hur det är att vara familjehem framöver men jag kommer också att skriva om hur det är att leva med ett barn som får cancer och sedan också går bort i sjukdomen och hur man lever vidare. Jag känner själv att detta är något jag fortfarande söker efter på internet och läser allt jag kommer över. Kanske kan det hjälpa någon annan som är eller har varit i samma situation.
 
Nu, natti natti.



8 kommentarer:

Villa Ell sa...

Vilket underbart kort... Solstrålsleende!
Tror man alltid oroar sig över sina barn, men det är väl ett sunt tecken att man bryr sig, eller hur? min pappa har en sådan tendens ;-) och jag med även om barnen är små!
Beklagar förlusten av eran son... Förstår att det måste vara skönt att skriva av sig! Jag förlorade min mamma i cancer för två år sen...
Ha en fin start på veckan
Kram Sandra

anettan sa...

Vad skönt att du äntligen blivit fri från det där. Vilka solstrålar.....Jag önskar dig en bra start på veckan. Kram anette

evalevabo sa...

Härliga små knoddar. Kanske finns en liten plats för mig i en liten väska så jag kan hänga på till Turkiet...
Så skönt för Er. Avis ... Jaa!
Vi får kolla på resor nu.. på stört.
Kram
Eva

Hemma på Sjuan sa...

Vilka små sötnosar!
Vi är mitt i tonårsperioden och min oro är alltid stor...
Viktigt att skriva om båda dessa saker! Tror att det många som söker information och behöver läsa om andra i samma situation. Kram Suss

HOUSE of ADELA sa...

Måste vara underbart att känna sig frisk! Sååå söta barn på fotot!:))
Starkt av dig att skriva om att förlora en son, vilken fruktansvärd sorg det måste vara...kan inte ens föreställa mig smärtan.

Många kramar
Adela

H`s enkla vardag sa...

Skönt att du är på benen igen och vad mysigt att få ta hand om lilla barnbarnet. Beundrar alla som öppnar sina hem för behövande ungdomar, det är stort tycker jag.
Att förlora ett barn måste vara bland det smärtsammaste man kan vara med om och man undra hur människor överhuvudtaget kan leva vidare efter det. Men så vet jag att de flesta kan hitta en mening med livet, trots det som hänt och ändå fungera rätt bra. Inbyggda överlevarfaktorer som vi har och sedan att kunna acceptera även hemskheter. Viktigt att kunna skriva om för det finns nog många som söker svar!
Kram Helena

Lisa sa...

Vilka underbara bilder! Visst är det fantastiskt med barnbarn, när jag blev farmor så var det en underbar känsla att se sitt fina barn vara förälder :)
Glädje o sorg växlar genom livet men man ska verkligen inte behöva mista sitt barn. Stor kram till dig.
Lisa

Edith och jag sa...

Vilka glada små godingar! Skönt att du mår bra igen. Och vilka viktiga saker du har bestämt dig för att skriva om. Det blir säkert intressant läsning.
Kram Maria