måndag 25 oktober 2010

Saknaden

Trots att vi nu har bott i huset i ett halvår, gud vad tiden går fort, så har vi svårt att veta hur vi ska möblera här hemma. Vårt kök är ju ganska stort och från början var det tänkt att vi endast skulle ha detta till ett kök. Nu när vi har bott in oss lite saknar vi en soffa på nedervåningen. Skulle ibland vara så skönt att bara sätta sig mjukt med en tidning och vila, utan att behöva gå upp på övervåningen. Vi installerade vår kamin för några veckor sedan och upptäckte då att vi måste möblera om. Eftersom vi har skinnstolar så kom de för nära kaminen och skinnet blev verkligen smällhett. Så enda lösningen blev att ställa bordet intill vår köksö där vi egentligen skulle ha några barstolar. I och för sig så kommer vi då att få plats med en soffa och en fåtölj också här nere.


Jag antar att ni funderar hur det ser ut här då jag förklarar lite konstigt. Vi har ännu inte blivit klar med väggarna runt fönstren på övervåningen och därförkan vi inte heller bli klar med målningen här nere. Väggen hör liksom ihop med fönstrena?!?


Jag gjorde äntligen iordning ett litet bord för minnessaker för vår son Robin. Nu gäller det bara att hitta kartongen där vi har alla hans småsaker som betyder såååå mycket för oss.


Bordet kom väl till pass under vår trappa till övervåningen. Annars är det en plats som är mycket svårmöblerad. Några svarta enkla hyllor skall också sättas upp ovanför bordet.
Som ni ser står det en stor ful stereo bredvid bordet. Jag vill kasta den men mannen vägrar. Det var den stereon som Robin använde för 8 år sen. Mannen ska ställa den ute i sin lilla snickarbod då den blir klar.



När man skriver om saker som dessa så kommer det självklart upp en enorm saknad av vår son. Snart är det 8 år sedan han somnade in. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Jag skäms att jag inte varit och gjort fint vid graven nu till denna höst. Jag ska iväg imorgon och inhandla en fin krans till Halloween och ställa där.

Bilden från graven är från förra hösten. Visst är det en fin sten?

Foto: Anette
Nu ska jag kika på hollywoodfruar.
Kramar Anette


4 kommentarer:

Vit som snö sa...

Det är en saknad man aldrig kan föreställa sej när ett barn somnar in, alltför tidigt...Så fint minnesbord ni gjort där o så fin han är på bilden.
Och stenen är vacker.
Jag förstår att du önskar en sittplats nere också... Nu vet jag inte om du gillar järnsängar...men vi köpte nyss 2 stycken gamla o av dom har vi gjort 2 "fåtöljdivaner"...dom tar inte såå mycket plats o är riktiga myshalvliggarstolar...kanske det kunde vara nått?! Jag ska väl visa dom om et tag när jag piffat klart med dom;)
Ha det gott! Kram Cilla

Eikkala sa...

Graven var jättefin, den kommer säkert bli lika fin i höst med. Kram Sari

Hemma hos Katta sa...

Det går inte ens att föreställa sig sorgen efter att ha förlorat ett barn för mig som inte varit med om det... Usch, världen är allt bra grym!

Det blev jättefint med minnesbordet, slår vad om att er Robin gillar det!

Hoppas du/ni får en fin fredagskväll!

Kraam Katta

A House With A View sa...

Du ska INTE skämmas!! Dina tankar om sonen är värda mer än all ljung i världen, tänk på det! Viktigt!!

Kramizar till dig!

Kraaaaaaaaam aka