onsdag 11 november 2009

Här är alltså...

...vår nya medlem i familjen, en skäggagam. Hur man nu över huvudtaget kan komma på tanken att önska sig ett sådant djur kan inte jag förstå. Det är ju inte direkt något mjukt och gosigt djur. Nej, snarare lite taggig och sträv. Den som är gladast av alla här hemma är nog vår hund Wilma. Hon släpper inte agamen med ögonen för en sekund. Wilma vill inte ens längre gå ut på promenader som är det bästa hon vet. Igår hann jag bara utanför porten så vände Wilma och satte sig vid porten och ville in. Jag fick verkligen dra i henne för att få med henne att kissa. Under natten har hon legat utanför dotterns sovrumsdörr och gnällt för hon vill komma in. Jag har funderat på vad det är som gör att Wilma är så intresserad av detta lilla djur. Wilma har ju precis löpt så det var min första tanke att hon har denna lilla varelse som sin lilla valp. Att det är därför hon inte vill släppa henne med blicken utan hela tiden vara nära. Min dotters kille sa sedan en annan anledning som troligtvis är mer rätt men som jag samtidigt blir lite rädd för. Eftersom Wilma har jakt i sig kanske hon nu håller koll på agamen och vid ett obevakat ögonblick kanske gör henne illa eller t o m biter ihjäl henne. Vad tror ni? Ska man behöva gå på helspänn här hemma för att något hemskt ska hända? Nu är ju agamen instängd i ett stort terrarium men man vet ju aldrig hur listig Wilma kan bli om hon verkligen vill åt den. Självklart stänger vi dörren till rummet där agamen är men man vet ju aldrig...

Så här sitter alltså Wilma hela dagarna och bara håller koll.




Foto: Anette
För övrigt har jag och sonen hunnit in till Valbo idag och inhandlat säng, köksbord och stolar, tv, hemmabio, micro, data, kaffebryggare, rakapparat, brödrost, våffeljärn, tvättmaskin m.m. Måste ge Media Markt ett STORT TACK! Jag tror vi var där i mer än 2 timmar. En tjej som jobbade i affären visade och förklarade alla dessa apparater och då det var utanför hennes område hämtade hon hjälp av personal som var expert på just den avdelningen. Hon hjälpte oss i kassan, att packa ner alla varor i påsar och sedan fick vi hjälp att lasta in allt i bilen och släpkärran. Vi fick allra bästa tänkbara hjälp. Hade vi inte fått denna superhjälp är jag övertygad om att vi bara hade kommit hem med en tv. Nu har sonen alla tänkbara apparater till hemmet och kan nu koncentrera sig på att hitta möbler till vardagsrummet. Mycket är det men nu börjar i alla fall sonen se en ljusning att han snart har ett eget hem.
Nu är det dags igen för att göra lite smycken. Julen närmar sig med stormsteg och det märks på beställningarna:)
Kramar Anette




2 kommentarer:

På vår udde! sa...

Tack för den fina kommentaren på min blogg!

Nu känner ju inte jag din vovve, men hade det varit min, hade hon ätit upp agamen vid första bästa tillfälle! Men det är ju hon det...

Ha en bra dag!

Nyanser av vitt sa...

Hej
Vad kul att du tittade in till mig så jag hittade dig. Håller med dig om att det är kul med tips och inspiration från andra. Ska kolla din smyckesblogg nu.
Sköt om dig
Kram