Sen vi flyttade till den mindre lägenheten, i väntan på huset, så har jag tappat bort batteriladdaren till vår kamera. Kanske inte tappat bort, troligtvis är den nerpackad i någon av de 80 flyttkartonger vi har hos sonen. Jag har knäppt en hel del kort i huset men jag har nu så lite batteri kvar att jag inte vill slösa det som är kvar med att lägga in korten på datan.
Nu är det bara 5 dagar kvar så flyttar vi in. Idag kom köket så mannen har haft fullt upp med att montera det. I helgen ska jag försöka göra klart övervåningen med färg och tapeter. Även badrummet blir klart under helgen. Då har vi i alla fall de mest väsentliga sakerna i huset klara.
Eftersom dottern nu flyttar med oss till huset har vi köpt en liten bil åt henne. Ja, en mopedbil, för hon är ju inte 18 år än. Vi har nästan 2 km till bussen och jag kan förstå dottern att det inte är så roligt att gå den vägen när det är regn och snö. Grejen är nu den att bilen kommer från Jönköping och den ska fraktas hem till oss och vi har väntat i snart 2 veckor på den. Företaget lovar och lovar att den ska komma. Först sa dom att så fort jag betalat in så skulle dom skicka bilen. Jag betalade in en måndag och då sa mannen att vi skulle ha den i slutet av förra veckan. Ingen bil kom så vi ringde igen. Tisdagen var nästa bud. Ingen bil kom så min man fick ringa, kanske skulle det ta bättre än då jag ringde tänkte vi. Dom sa då att i slutet av denna vecka skulle bilen komma. Nu är det fredag och bilen har fortfarande inte kommit. Undrar om vi har blivit blåsta??? Vi har ju papper på allt så vi får hoppas att det ska gå bra. Är det någon som vet om man kan häva ett bilköp? Dom har ju uppenbarligen inte hållit vad dom har lovat.
Ungefär så här ser bilen ut. Den är blå som denna och samma märke. Kan förstå att dottern längtar. Hon kommer att kunna ta sig iväg utan skjuts och att passa en massa tider med oss. Dessutom kommer hon att bo med oss, vi har koll på henne (trots att hon var duktig då hon bodde ensam) och vi slipper en extra hyra.
Nu är det dags att sova, för lääänge sen.
Kramar Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar