söndag 13 maj 2012

Lampor och räv

Igår fick jag hem våra sovrumslampor jag beställde tidigare från Campadre. De var mindre än jag hade trott att de skulle vara men jättesöta. Imorgon när mannen kommer hem ska han få sätta upp dem. Själv är jag usel på att få dem i jämn höjd på var sida om sängen. Vill ju inte ha en massa hål i väggen i onödan, så den sysslan låter jag mannen få göra.


Idag tog jag som vanligt en promenad i skogen där vi bor. Jag har alltid våra hundar i koppel eftersom det finns så mycket råddjur här och Wilma ÄLSKAR att jaga dem. Idag såg vi två råddjur men innan det så såg vi en jätteräv. Jag har sett den tidigare också, en kväll då jag satte ute på vår altan. Den är lika stor som en schäfer och verkar inte ett dugg skygg. Jag såg något i ögonvrån idag i skogen och får se att det är den stora räven som kommer springande. Inte åt vårt håll, tack och lov, men den stannade efter en stund så vi såg den klart och tydligt en bit från oss. Räven kikade på oss och tar några steg mot oss. Jag blev livrädd och gick rakt in i skogen där det inte var något spår och drog med mig hundarna. Tittade bakåt några gånger och den stod kvar. Som tur var så kom det två råddjur springandes framför oss så Wilma glömde bort räven och ville såklart jaga råddjuren. Jag tror inte jag har gått så fort i hela mitt liv. Man kan ju aldrig veta vad den räven gör. Jag är inte den enda som har sett denna jätteräv utan en granne till oss berättade om denna stora räv bara någon vecka innan jag såg den. Jag trodde att hon överdrivde då hon visade med händerna hur stor den var, men det gjorde hon verkligen inte.
 Undrar nu om jag ska våga mig ut i skogen igen? Kanske bäst att hålla sig till vägarna, men det är inte lika skönt tycker jag. Njuter verkligen av att gå i skogen och höra fåglarna kvittra och ekorrarna som kastar kottar på oss. Det är sant, en ekorre satte högt i ett träd och kastade små kottar ner på mig och hundarna.

Min morfar var en riktig djurvän och jag tror bestämt att han kunde prata med djur. På en foto sedan jag var liten står jag och min syster och klappar ett råddjur. Ekorrarna kom ända in i köket hos min mormor och morfar och åt direkt ur våra händer. Jag kommer också ihåg hur min morfar ropade på en svan som han kallade för Kalle. Han ropade på att speciellt sätt och efter ett tag kom svanen flygande och åt bröd som min morfar hade med sig. Mysiga minnen från barndomen.

Nu börjar det bli dags för en till promenad, undrar bara var jag ska gå?

Kram


2 kommentarer:

Villa Hemma sa...

Lamporna var kanonfina!

Läskigt m räven! Trodde att de var rädda för människor (o hundar!)

Kram

LifestyleByLena sa...

Jättefina lampor men den där räven får gärna hålla sig undan.

Kram