lördag 26 april 2008

Saknar min älskling så

Ibland slår den mig hårt. Den jobbiga känslan som gör att jag bara vill gräva ner mig. Kan inte förstå att min älskling inte finns med mig längre. Att den jävla cancern skulle ta hans liv. I 12 år fick jag ha honom hos mig. Att man bara har sina barn till låns det har jag verkligen fått erfara. Har inte varit vid graven på några veckor nu. I början var jag där varje dag, flera gånger. Sen blev det varje fredag, Robins favoritdag. Det var ju den dagen vi i familjen hade myskväll. Köpte hem godis och tittade på tv, bara familjen. Ibland ville Robins kompisar träffa honom men då skyllde han på huvudvärk, det var ju fredag. Fredagarna kommer aldrig mer att bli som förr. Hur mycket vi än älskar våra andra barn så saknas Robin. Lägger ut ett foto på Robin som togs ca 8 månader innan han gick bort. Det svarta fotot är ett foto som är inhugget i sten, vi har ett lika på graven. Kommer senare att visa ett foto från graven också. En mycket speciell sten med en mycket speciell kille.


Foto: Privat


7 kommentarer:

Marit sa...

Det er med klump i halsen og våte øyne jeg leser innlegget ditt. Jeg har stor empati med deg og tapet av din kjære sønn. Jeg kan ikke forstå annet enn at det må være veldig tøft å gå videre i livet.

Men iblant er det kanskje nødvendig å gå tilbake og minnes sine kjære, uansett hvordan det føles. Kanskje gjør det godt å formidle tankene sine på denne måten, dele sorger og savn med oss andre bloggere. Takk for at du deler de med oss.

Fortsett og minnes Robin på din måte. På fredager. På alle dager. Han ga deg 12 år å elske ham på. Du gjorde en fantastisk jobb ved å være hans mamma!

Varme klemmer.

Viveka på Humlebacken sa...

Men oj..
Jag beklagar med hela mitt hjärta, verkligen. Jag förlorade en lillasyster när jag var 8 och hon 5, och nu sedan jag blivit vuxen har jag pratat mycket med mamma om hur det är att förlora ett bar. Man kan nästan inte tänka tanken, det gör liksom ont.

Gårdsromantik sa...

Men så sorgligt.
Vad bra att du kan berätta om honom - en fin kille!
Visst skall man minnas sina älskade!

Många kramar från Maud

Ann-christine sa...

Det var tråkigt att läsa... Känner en tyngd i mitt hjärta, skulle vilja ge dig en kram! Vi har en pojke som är sjuk, inte så allvarligt som er, men han kommer inte att bli frisk...

Fia sa...

Gör ont i själen å hjärtat när man vet att någon behöver gå igenom detta som ni har gjort ... Finns inga ord och jag kan inte på något sätt sätta mig in vilken smärta å sorg det innebär att förlora sitt barn...
Jag var nära att förlora min äldsta dotter förra året, men vi hade "lyckan" att ha henne kvar... men vet vilken ångest å panik jag hade då...

Låter som en fin å mysig grej det där med fredgar... måste vara ett sätt att längta till varje vecka

Bamsekramiz från mig / Fia

Siri sa...

Klem.

nadia sa...

Hej,
Har precis hittat hit, jag sökte efter inredningsbloggar i största allmänhet och fastnade för din då du nämner att du har en ängel i familjen. Jag har också en ängel och vet hur det är att ha den smärtsamma sorgen och den olidliga längtan som en evig livskamrat. Tack för att du orkar skriv om din sorg, själv är jag inte riktigt där än. Önskar dig en fin fredag.